Tankar...
Fanny fick mig att inse en viktig sak...Det är drybar tid som jag bara låter gå...Livet är kort och man måste utnyttja tiden väl.
Jag lever i en slags bubbla där jag bara förtränger alla mina känslor jag har inom mig och låtsas för mig själv att jag mår bra när jag i själva verket inte gör det...Fanny sa att hon (även fast hon är i usa) "ser" på mig att jag inte mår så bra just nu, att jag har mått bättre förut. Det är sant. Jag försöker lura mig själv, det är det värsta. Alla känslor kommer ut nu...
Men fortfarande...Är det bara ett jobb som är lösningen på allt? Just nu känns det som det och vad händer om jag inte får något jobb?
Fan vad personligt det blir nu men jag behöver skriva av mig. När ska jag veta vad jag vill göra i mitt liv? Den frågan tänker jag varje dag...Sedan tränger jag bort den och låtsas som att jag är lycklig med att träna och köra bil 2 gånger i veckan och träffa kompisar då och då. Jag låter inte ens mig själv ha kul. Tror att jag undermedvetet håller mig hemma för att jag inte har några direkta planer i mitt liv just nu...Det känns som att jag är fast i en bubbla och jag kommer ingenstans...När folk varje dag frågar: "Vad gör du nu på dagarna? Hur går det med jobbsökandet? Vet du inte vad du vill göra? Du måste komma igång!" Då skrattar jag bara bort det och låstas som att jag inte bryr mig så mycket, som att det löser sig, men inombords äter det upp mig...
Jag vill bara fly, men jag kan inte. Detta är verkligheten och jag hoppas att den blir bra snart...
bra att du låter känslorna komma ut - det är nu du kommer inse saker och sluta förtränga.
det finns ingenting jag inte skulle göra för dig, men med tanke på avståndet så är ord det enda jag kan ge dig nu. Resten måste du hitta själv. Jag vet att du kan, bara du vill.
Du vet att jag finns för dig genom allt.
Tror de finns väldigt få i vår ålder som faktiskt vet vad de vill göra med sitt liv. Du har helt rätt i att livet är kort och att vi måste utnyttja den tid vi har. Men de kan ju faktiskt vara så att vi utnyttjar tiden maximalt genom att bara slappna av och leva i nuet och inte behöva tänka på framtiden. För framtiden kommer att komma, och då vill man inte sitta där och tänka på alla de dagar man slängt bort för att stressa inför den. Jag lever efter filosofin att alla måste få göra de som känns rätt, just då, just nu. Jag är ett år äldre än dig, och jag har fortfarande ingen aning om vad jag vill göra. Jag jobbade dessutom 9 månader, och jag kan säga dig att ha ett jobb bara för att man "ska" ha ett jobb är inte rätt väg, man mår inte bra utav att göra saker man inte vill, vare sig de handlar om att jobba eller inte jobba. Sen är de självklart att de finns fördelar med att jobba också, man träffar nya människor, man tjänar pengar och man lär sig förhoppningsvis något man kan ha nytta av i livet senare. Men de är inget måste, ibland måste man bara få lite tid att hitta rätt, ingen kan tala om för dig vad du ska bli eller vad du ska göra av ditt liv, de måste komma från dig själv. Annars kommer du aldrig att göra de helhjärtat. Försök att inte tänka på de som om de är något som måste bestämmas här och nu, för du har faktiskt gått om tid, när allt kommer omkring! :)
