Lite tankar...
Jag har tänkt lite...Jag hatar när kompisar tjatar på en, speciellt när det gäller utgång. Alla är väl olika? Jag har haft perioder där jag har varit ute ganska mycket och perioder där jag inte har någon lust att gå ut. När jag var "fjortis" var jag inte hemma så mycket utan var mest med kompisar och sov över och sprang runt ute på kvällarna. Nu när jag är äldre så vet jag vart jag står. Jag skiter i om andra tycker att jag är tråkig för att jag inte går ut och festar. Jag uppskattar sååå mycket mer att bara gå ut och ta ett glas vin, eller äta middag någonstans eller ha myskvällar och bara umgås. Jag tror att min mammas död när jag skulle fylla 9 år har mycket med att göra hur jag är som person idag. Jag älskar och uppskattar min familj sååå mycket, de är de bästa jag har! Jag tycker synd om dem som inte har någon bra relation till sin familj. När jag var yngre kanske jag inte riktigt tänkte så mycket som jag gör nu men det är de senaste åren som jag kommit på att familj och vänner är viktigast. Döden är det värsta jag vet...Jag har ju haft mina upplevelser där tyvärr. Jag är så rädd att något ska hända mina nära och kära..Jag vet inte vad jag skulle göra då. Därför vill jag umgås så mycket som möjligt med alla jag känner, familj, familjekompisar, släkt och vänner. Det är viktigt.
Nästa vecka åker pappa bort i en vecka. Det blir jag och lillebror hemma, det blir en utmaning. Dels att sköta allting själv (det brukar jag iförsig göra en vecka varje sommar) men med lillebror på det som helst inte vill hjälpa till med så mycket om han inte måste, haha.
Aja, lite tankar från mig bara...Jag tänker bara vara mig själv och om det inte passar folk och ifall jag är "tråkig" så kan det vara. Ibland vill jag festa ibland inte, så är det bara! Jag prioriterar lite annorlunda i mitt liv än andra kanske.
det bästa är att vara sig själv, genom allt. Det håller i längden. Din familj och vänner älskar dig över allt också, det vet du! Du gör som du känner, glöm bara inte bort att "leva livet" och göra saker som du kanske inte alltid känner för ibland också. Livet mår alltid bättre av utmaningar och lite pushade över kanten ibland också. Men i slutändan är det det som du själv tycker är rätt som spelar roll :) Döden är inget du ska tänka på, det kommer hända alla förr eller senare - det viktigaste är vad man gör av livet medans man fortfarande har det kvar!
Älskar dig
Ja det är jag också, mig själv alltså :)Det jag känner är jobbigt nu är att allt känns så hopplöst. Jag söker massa jobb men får inget jobb, och även fast jag skulle få ett jobb nu så kommer jag ju ändå inte ha råd att åka till New York /: Det känns också hopplöst...Därför känns det som att jag inte har något kul att se fram emot..Just nu har jag inga planer i mitt liv, inget speciellt jag vill göra och då är det svårt att sätta upp mål och utmaningar...Men jag kämpar på :)
Älskar dig! <3
Jag vet att du är det!
Aa jag förstår att det måste vara jobbigt att försöka men inte få någon respons för det .. :( Men den enda lösningen är att fortsäta kämpa, för hemma får du inga pengar eller nåt form av liv. Du gör ett bra jobb :)
Tänk inte på New York! Jag har aldrig förväntat mig att ni ska kunna komma så älskling, det är absolut ingen fara! Jag förstår att det gör dig ledsen att inte ha nåt att se fram emot.. :( men första steget är ju verkligen ett jobb, så lägg ALL din kraft på att få ett nu! Så att du kan ha möjlighet att göra saker du vill sen!!
Kärlek <3
